När man sitter med stickningen i knät tappar man helhetssynen. Behöver ta ett steg tillbaka för att "se". Att få till den "slumpartade" randningen är alltid lika spännande. Jag upplever oftast den alltför tillrätta lagda mönstringen som "tråkig", Men jag kanske inte är som alla andra? Lite lagom disharmonisk eller....
