Eftertankar

När blir ett liv "torftigt"? Brist på umgänge eller avsaknad av intressen?

I den bästa av världar får alla en bra ålderdom med de vänner som man själv  valt

att umgås med, och det bästa av allt, kunna ha ett kreativt hantverk som sällskap
på dygnet alla timmar.



Jag kan "glömma bort" ett pågående arbete utan att någon blir stött, eller återuppta 
en "gammal kofta" utan en massa ursäkter.

          Eller varför inte prova något nytt?